Beslut utan ångest
Nix, det blev inget med min 101-lista. Och det känns gott så också.
Jag är en ivrig och idérik person. Helst vill jag förverkliga dem alla, men nu har jag haft en vår av sortering. Inne och ute, sortering. Långt ifrån färdig men tio lådor icke längre önskvärda ting har förpassats till loppisen Framtid. Mer finns som ska röjas bort så arbetet fortsätter.
Och det är så skönt att göra den där yttre rensningen för då blir det inre så mycket enklare att genomföra.
Jag vet precis exakt vad jag vill. Med relation och familj, med arbete och karriär, med hemmet. Eller ja, så är väl egentligen fel att skriva för målbilden ändras ju över tid. Framför allt vad gäller det egna företaget. Men jag har strukturen klar för mig och vad gäller Apelsin Gredelin så har jag en plan för i vilken ordning jag ska dra i trådarna. Sen kan det ju dyka upp nya trådar att dra i. Men jag ska inte göra ALLT på EN GÅNG!
Även om 101-bloggen skulle vara utvecklande och ett projekt i sig så är det ju i nån mån mer på hobbynivå. Och jag har inte tid till det. Jag kan inte avsätta tid att dels hålla igång bloggen, dels utföra uppdragen. En hel del av dem gör och kommer jag ju att göra i alla fall.
Jag tänkte först att jag skulle hålla bloggen vid liv i alla fall. Det är ju viktigt eftersom det finns så oerhört många där ute som är intresserade av just mig.
Men jag har mina punkter, mina mål i alla fall. Helt utan ert övervakande.
Mitt absolut största fokus just nu har jag dels på dagochnatt-smycken och den försäljningen, men framför allt Apelsin Gredelin. Det egna företaget. Vi startade för ungefär ett år sen som två delägare. Nu kommer jag att fortsätta ensam. Hur ska vi säg? En skiljsmässa i all vänskap. Jag tar huset och barnen, Jenny får umgängesrätt. Detta var rätt för mig, inte för Jenny. Hon har haft drömmen om det egna företaget och kom fram till att det inte var hennes dröm. Nu vet hon. Jag i min tur hade inte startat utan Jenny, men inser att det ändå är själv i företaget jag ska vara. Nu vet jag.
Ja, nu vet vi.
En fras jag använder mycket med barnen och använde mycket då jag arbetade med förståndshandikappade. Båda grupperna vill gärna bli försäkrade om något om och om igen.
"Nu vet du!", sätter punkt för det!
Och det är skönt att veta somligt. Medans somligt kan få ligga och gro som en tro, en önskan, en förhoppning eller antagande.
Mitt bloggliv fortsätter här: http://apelsingredelin.blogg.se/
Och här kommer det inte att hända så mycket mer.
Nu vet ni.
Jag är en ivrig och idérik person. Helst vill jag förverkliga dem alla, men nu har jag haft en vår av sortering. Inne och ute, sortering. Långt ifrån färdig men tio lådor icke längre önskvärda ting har förpassats till loppisen Framtid. Mer finns som ska röjas bort så arbetet fortsätter.
Och det är så skönt att göra den där yttre rensningen för då blir det inre så mycket enklare att genomföra.
Jag vet precis exakt vad jag vill. Med relation och familj, med arbete och karriär, med hemmet. Eller ja, så är väl egentligen fel att skriva för målbilden ändras ju över tid. Framför allt vad gäller det egna företaget. Men jag har strukturen klar för mig och vad gäller Apelsin Gredelin så har jag en plan för i vilken ordning jag ska dra i trådarna. Sen kan det ju dyka upp nya trådar att dra i. Men jag ska inte göra ALLT på EN GÅNG!
Även om 101-bloggen skulle vara utvecklande och ett projekt i sig så är det ju i nån mån mer på hobbynivå. Och jag har inte tid till det. Jag kan inte avsätta tid att dels hålla igång bloggen, dels utföra uppdragen. En hel del av dem gör och kommer jag ju att göra i alla fall.
Jag tänkte först att jag skulle hålla bloggen vid liv i alla fall. Det är ju viktigt eftersom det finns så oerhört många där ute som är intresserade av just mig.
Men jag har mina punkter, mina mål i alla fall. Helt utan ert övervakande.
Mitt absolut största fokus just nu har jag dels på dagochnatt-smycken och den försäljningen, men framför allt Apelsin Gredelin. Det egna företaget. Vi startade för ungefär ett år sen som två delägare. Nu kommer jag att fortsätta ensam. Hur ska vi säg? En skiljsmässa i all vänskap. Jag tar huset och barnen, Jenny får umgängesrätt. Detta var rätt för mig, inte för Jenny. Hon har haft drömmen om det egna företaget och kom fram till att det inte var hennes dröm. Nu vet hon. Jag i min tur hade inte startat utan Jenny, men inser att det ändå är själv i företaget jag ska vara. Nu vet jag.
Ja, nu vet vi.
En fras jag använder mycket med barnen och använde mycket då jag arbetade med förståndshandikappade. Båda grupperna vill gärna bli försäkrade om något om och om igen.
"Nu vet du!", sätter punkt för det!
Och det är skönt att veta somligt. Medans somligt kan få ligga och gro som en tro, en önskan, en förhoppning eller antagande.
Mitt bloggliv fortsätter här: http://apelsingredelin.blogg.se/
Och här kommer det inte att hända så mycket mer.
Nu vet ni.
Kommentarer
Trackback
